Rederiet - En odödlig serie

Text: Christopher Lundgren
Foton från liveintervjuer: Redaktionen
Foton från telefon- och e-postintervjuer: se respektive bild

Hur var det att spela Emelie Lindberg i Rederiet?
Det var jättekul. Det är just en sådan här roll. Det fanns det där att vara stark men hon var ganska mångbottnad, hon var ganska svag eftersom hon var så påverkbar och ville vara någon annan och så. Jag var tvungen att göra henne båda stark och svag. Sedan kommer jag ihåg att de ville att det skulle synas att jag var ond men det ville inte jag utan att det kommer sedan så att publiken ska tro lite att hon är god så det var ganska kul tyckte jag. Sedan var det kul när hon blev väldigt galen så det var jätteroligt. Ja, mer sådant!

Så du skulle kunna tänka dig att göra fler liknande roller framöver.
Ja absolut

Vad minns du mest från din medverkan i serien?
Jag kommer ihåg att jag stod borta nästan vid centralen där nere vid vattnet, där skulle jag låtsaskasta det där vapnet. Jag hade ett stort gevär och folk gick förbi och blev lite oroliga och det var mitt på dagen, det var ganska mycket folk som springer och går ut med hundar där. Det kändes lite spännande, märkligt. Sedan kommer jag ihåg att det var roligt. Jag var aldrig på båten på riktigt men jag var liksom… det var en uppbyggd miljö, men det var mycket roliga människor och man fick gå upp tidigt och sitta i smink och sådana där saker men det var kul.

Jag kan tänka mig det. Rederiet var en sådan stor serie som sågs av väldigt många.
Ja, jättestor. Många år gick det ju. Jag kommer inte ihåg vilket år jag var med men jag kommer ihåg att det hade pågått en herrens massa år.

Kollade du själv på serien?
Ja det gjorde jag då.

Kollade du något innan du var med?
Ibland. Jag ska inte säga att jag gjorde det jättemycket innan men jag visste absolut vilka Joker och gänget var. Bengt Bauler, som spelade Carl, han och jag jobbade tillsammans på Dramaten så att jag hade sett honom och tittat på honom så att säga. Så var det han som regisserade bland annat, så jag jobbade med honom som både skådespelare och regissör så det var väldigt kul.

Hur kändes det att han var både skådespelare och regissör?
Bara bra. Han hade jobbat i så många år med det där så att jag hade fullt förtroende för att han klarade av det. Det var några till som gjorde det. Thomas Hellberg var också en roll och sedan samtidigt regissör.

Just det. Han var ju kapten Lager där, Georg Lager. Han brann ju inne, det brann på båten.
Just det. Jag vet att han regisserade också.

Hur fick ni Emelie att se så otäck ut med tredje gradens brännskador?
Då fick man ta sådant klister. Det finns något speciellt klister som man liksom limmar på så här och då blir det som ett, om man ska säga, det blir som att huden liksom spänns och då blev det så att säga klistret –VAD 14:58 då såg det ut som ärr och jag fick sitta i ganska många timmar i sminket alltså. Jag vet inte om de hade byggt på någonting också. Jag har för mig att de byggde på något, satte dit ärr och sedan var det väldigt mycket röda fläckar som om jag hade brunnit. Det där klistret gjorde att det såg ut lite som du vet när man haft ett sår och så läker det, det blir liksom lite skinnflagor så här. Det såg väldigt verkligt ut men det var smink helt enkelt.

Det såg bra ut men lite otäckt.
Jag förstår det.

Samlar du på Rederiet-boxarna på DVD?
Nej jag har inte gjort det, jag kanske borde göra det. Jag skulle egentligen vilja ha det som jag gjorde men jag har inte hittat det. Det finns alltså Rederiet-boxar?

Det gör det för det gick i tjugo säsonger och varje säsong är samlad på en egen box med fyra till fem skivor, och de har släppt sjutton boxar så allt material med dig finns redan.
Vet du vilket år jag var med då?

Det var 1998 till 2000.
Då kanske 1998 och 1999 borde jag köpa. Bra idé! Jag tror att jag gör det.

Det tycker jag låter bra.
Det är kul för mig att ha ju, eller hur?

Att ha som minne så där, om man har varit med någonstans kan det vara en stolthet att ha det materialet själv.
Absolut. Jag håller med dig.

Egentligen borde ni som jobbar få det ändå.
Alltså det fick vi inte, och jag vet att jag försökte, du vet när man söker jobb som skådespelare kan det vara så att man vill skicka in någonting som man redan har gjort, det vill de ha, castar och så där, och då var det jättedyrt att få ut det där. Det var lite dumt faktiskt.
 

Vilken rollkaraktär tror du att folk mest förknippar dig med?
Det går efter ålder. Det är många 40- och 50-åriongar som tycker att ”Gud jag var rädd för dig när jag var liten” för att de trodde att jag var ugglan. De andra tyckte att det var roligt men många som var rädda, de var små då. Den har ju följt med. Fint som snus med Eva Bysing var ju också en succé vi hade, och Rederiet naturligtvis.

Hur var det att spela maskinisten Gustav Sjögren i Rederiet?
Ja det var bra. Han är väldigt lik mig som person, värderingar fast jag är gladare. Jag är galen i Gustav.

Jag gillade honom, han var en av mina favoriter.
Ja vad trevligt. Sedan var det bra besatt. Alla roller var bra besatta. De som gjorde castingen där jobbade väldigt bra.

Fick du gå någon maskinutbildning innan du åtog dig rollen som Gustav?
Nej vad fan, det har man ju gjort förr (Skratt). Nej det behövde man inte. Att hamra och hålla på med mekanik det har väl de flesta, de vet hur en skiftnyckel ska hållas.

Har du några minnen från Rederiet med tanke på att serien pågick så länge?
Jag har bara goda minnen av den serien för alla försökte vara på topp och inget slarv i motsats till er (skratt). Det var väldigt professionellt.

Tycker du om att fiska så mycket som du gjorde i serien?
Det är bara roligt att fiska när man får fisk. Jag har lagt av nu.
 

Vilken roll förknippar folk dig mest med?
Det är lite olika. Många har sett Rederiet, jag var ju med i Rederiet. Saltön är också en del som har sett, det var ju sådana stora serier och många kollade på dem. Det var flera miljoner som såg Rederiet varje dag. Saltön tror jag också, så det är nog mest dem. Sedan barn, jag och min sambo gör ju ett program som heter Mina pinsamma föräldrar, det är om en pinsam pappa och den finns på Barnkanalen, bland barn är jag känd för det. Det är TV mest för mig, det är det som går ut mest och det är det folk tittar på. Jag är inte särskilt känd. Folk tror att de känner mig, de vet inte var de har träffat mig någonstans, de har sett mig på TV antagligen. Ibland kommer det fram någon som hälsar på mig och trär att den känner mig: ”Hej Niklas” eller något sådant där.

Hur tyckte du det var att göra rollen som Mattias i Rederiet?

Nu är det ganska längesedan jag gjorde det där så det är tretton år sedan. Det var ju roligt. De hade ju ganska… ibland skrattade jag åt vissa historier som är ganska roliga, som att jag var kär i den kvinnliga kaptenen, hon hade en ond tvillingsyster. Man visste ju aldrig vem det var. Jag hade kul på Rederiet. Ett och ett halvt år där höll jag på, i fyra säsonger. Det var ju en speciell tid. Nu är det ju mycket mer konkurrens från olika Netflix och HBO, flera kommersiella stationer, men då fanns det inte så mycket så då tittade väldigt många på samma grej så det var ju väldigt populärt Det var ju kul.

Minns du något speciellt från inspelningen eller från övriga som var med?
Ja, vad hette hon. Bengtsson, hon var en säkerhetskvinna på båten. Hon och jag hade roligt. Hon skrattade åt mina skämt ganska mycket. Vi hade en scen där vi började skratta, hon skulle öppna en dörr och så fort hon fick syn på mig så började hon att skratta så vi fick göra jättemånga omtagningar. Hon skulle skälla ut mig: ”Hörru du du” så började hon skratta direkt. ”Nej vi tar om det, hörru du du” det kommer jag ihåg. Jag skrattade också åt det. Tillslut satte vi den där. Sedan kommer jag också ihåg, jag stod ju kvar på båten och vinkade av Joker. Joker var ju den kändaste karaktären, det var jag som vinkade farväl till Joker när han gick av båten. Det kommer jag ihåg, det var lite sorgligt.

Apropå Bengtsson så kan jag tänka mig att hon som skådespelare, Yvonne Schaloske, verkar väldigt trevlig som människa. Jag har fått intrycket av att hon är väldigt trevlig privat. Jag har aldrig träffat henne personligen men jag har sett en intervju med henne i programmet ”Tack och hej Rederiet” som gjordes precis när sista säsongen avslutades och det sändes på SVT och det finns på Öppet arkiv nu. Där intervjuade de flera av skådespelarna, de som spelade Gustav, Beatrice, Joker och Uno med flera. Då var hon den sista som de intervjuade och då verkade hon väldigt trevlig som person, om man jämför med hennes karaktär Bengtsson så de var verkligen kontraster.

Hon tyckte nog att det var roligt att spela den där Bengtsson, just för att hon var ju väldigt snäll och rolig, och en skojig person. Jag har inte träffat henne sedan Rederiet tog slut.
 

Vilken är den bästa tv-serie du har varit med i?
Jag har varit med i några olika men den som jag gjorde mest i det var ju Rederiet och den var oerhört kul och bra för mig för jag var väldigt ung, jag var 19 när jag gjorde den där och därför så var den också viktig därför att jag fick jobba mycket och fick testa att möta på många olika skådespelare, otroligt bra skådespelare och jobba nära dem så det var väldigt roligt. Sedan har jag inte gjort så många tv-serier egentligen, jag har gjort några smågrejer i andra tv-serier så det får bli Rederiet.

Apropå Rederiet, hur fick du rollen som Thomas Nilsson?
Det var så här att jag gjorde en novellfilm med en regissör och som fotograf på den novellfilmen var en kille som jobbade på Sveriges television och han sa att de håller precis på att söka roller till den här nya tv-serien som ska heta Rederiet och utspelar sig på en båt, jag tycker att du borde skicka in en ansökan dit, och då tänkte jag att om han säger det och han jobbar ändå på TV och jag ville verkligen bli skådespelare, det hade jag velat i många år så det var ju självklart och jag skickade in direkt, och fick komma in på ett antal provfilmningar och fick sedan rollen. Det var lite tur där att jag var med i den här novellfilmen, annars hade jag inte ens vetat om att Rederiet skulle göras, så ibland är det de här små tillfälligheterna som gör det.

Hur var själva medverkan?
Det var väldigt roligt. Det blev nästan som en familj, vi jobbade väldigt intensivt. Vi spelade in hela serien på de första tv-studiorna som byggdes i Stockholm som kallades för A1 och A2. De finns inte längre men de låg vid stadion ungefär, och det som var bra där var att då kunde scenografin för Rederiet stå uppställd i båda de här studiorna så det var bara vi där så det blev lite som ett andrahem lite grann, man blev väldigt hemtam. Annars när man jobbar med film och TV idag så är det väldigt sällan så att saker och sting står uppställda utan man är på ett ställe en dag och på något annat ställe en annan dag, då kan det i och för sig bli en otroligt bra sammanhållning i gänget givetvis men här fanns både platsen och gänget, både platsen och gänget var konstant och det gjorde att det var väldigt härligt, man blev väldigt hemtam och det var en underbar känsla när man var så ung och oerfaren som jag var och verkligen försökte hitta ett sätt att jobba så det var kul. Det var väldigt roligt med alla skådespelarna, det tekniska gänget och regissörerna och alla bakom med mask och kostym, man blev väldigt tajta.
 

Hur kommer det sig att du fick rollen som Peter Henson i Rederiet?
Jag vet inte, de ringde. Egentligen var det så att 1992 när Rederiet satte igång då ringde dem första gången och ville att jag skulle provfilma för Tony och då gick jag dit och provfilmade. På den tiden var det så att: om man gör Rederiet, eller såpa, som skådis så nej något sådant ska man inte göra, gjorde man det var det som att man aldrig mer fick något jobb. Så jag tänkte: Fan, jag går dit och provfilmar, jag var ganska kaxig, Jag kanske inte får något jobb men då har de sett mig i alla fall. Fast jag trodde inte att jag skulle få det men så tror jag att det var typ efter 40 minuter efter att jag hade varit där så ringde de och ville direkt att jag skulle göra Tony. Jag blev skitnervös. Regissören förstod att jag var lite så där att kanske inte världens bästa manus, du vet man kanske blir lite orolig för att vara med i en såpa och sedan kanske man inte får några fler roller. Han sa att du får komma upp och läsa hur många manus som helst, vi sätter dig med en kaffetermos så om du har synpunkter på ändringar så är det bara att du säger det. Så var det, men jag tackade faktiskt nej tyvärr därför att jag… Det var den tiden. Folk var ganska elaka mot folk som var med i såpor på den tiden så det var inte så lätt att få jobb. Jag hade nog inte fått de jobben som jag har fått efter det om jag hade varit med, det är jag säker på.

Men när de ringde år 2000 för Peter Henson, då var den så himla bra roll och då visste jag att det var sista året och jag ville gärna vara med för jag hade hört av folk att det var väldigt roligt att få vara med i det där för det var ett schysst gäng så då tackade jag ja och det har jag inte ångrat.

Vad är det som gjorde att det var en sådan skillnad förutom rollkaraktärerna eftersom du lättare tackade ja nu den här gången?
Dels var det nog att tiderna hade förändrats. Det skedde väldigt mycket på tio år där. Bortåt 95, 96, då var det plötsligt helt okej att göra såpa. Det var väl bara för att det fanns så många såpor. Först fanns det ju nästan bara Storstad, Rederiet och Varuhuset och då var det lite ofint. Sedan kom alla de här Vita lögner, OP7 så då var det mer okej för det var nog vanligare att man tackade ja så det gick lättare. Sedan var det nog också att jag kände att jag vågade lite mer. Jag sket i vad folk tyckte

Hur tyckte du om det här att Peter levde på gatan innan han kom till Sverige?
Det är ju så, det gör en del människor. Utom lands finns det en hel del människor som har bott på gatan, som kommer från rika förhållanden som har haft jättemycket pengar innan och sedan blivit urfattiga. Det där är en helt annan sak i världen än i Sverige. I Sverige har vi det väldigt bra. Vi har lätt att se ner på människor som kanske har det sämre ställt och det är trist tycker jag.

Vad minns du mest från inspelningarna av Rederiet?
Vad jag minns mest? Tidiga morgnar, ibland satt man i sminket kl. 6.30 och så skulle man vara i studion kanske halvnio. Det är många som ska sminka sig.
Vad jag minns mest… Det var en kul tid. Det var jätteroligt att jobba med kamerateamet och… Det var nog den känslan jag minns mest, att man var ju nervös i början, jag tänkte:
Hur ska det gå att jobba i studion med tre kameror hela tiden? Ibland var det fyra, fem kameror. Då blir man lite.: Kommer jag att fixa det här? Kan jag tekniken för det här?
Men där måste jag säga att alla, hela crew, hela kamerateamet var jättebra på att få en att känna att man hade gjort det i hela sitt liv. Man kände sig hemma.

Vad minns du mest från Rederiets historia i överhuvudtaget då?
Menar du Rederiets historia eller den tiden som jag var med i serien?

Både och egentligen, om vi tar först Rederiets historia i överhuvudtaget?
Okej, då var det så här att när producenten ringde mig och tyckte att jag skulle göra det här så var jag tvungen och generat säga att: Du, kan du skicka några kassetter för jag har inte sett Rederiet så ordentligt så jag vet fan inte vad du pratar om. Hon började direkt prata om att:
- Du kommer att vara son till Dahlén.
- Jaha, okej.
Jag fattade inte vad hon pratade om, så att så lite visste jag om Rederiet på det sättet. Jag tror att i början när man tittade på Rederiet, för jag kollade ju i början, så tyckte man att det var konstigt för att såpa är ju lite konstigt för att det är fyrkantigt. Sedan tyckte jag att det blev väldigt mycket bättre och mot slutet tyckte jag faktiskt att det var väldigt hög kvalitet på det ibland och då var det ju väldigt roligt att se det. Ibland tycker jag nu i efterhand att många grejer man har sett, där kanske det har varit bättre om det som kan kallas seriösa serier i TV.

Vad minns du mest bara från din tid i Rederiet?
Gud, det var nog att man gick på något slags moln för att… Det var väldigt speciellt när man börjar jobba med någonting… Jämför man med när jag jobbar på en teater så har man premiär och så kommer publiken och så kanske någon kommer och skriver om det, men här så spelar du in någonting in någonting ena veckan, sedan sänds det i TV för 1,6 miljoner varje torsdag så att på fredagen får du konstiga känningar när man går på stan. När man går med det där i, det var nio månader jag var med, så då blir det ju att man går på något slags moln samtidigt som det är lite läskigt också men jag hade ju kul och blev väldigt omtyckt också så jag hade nog en väldigt bra tid där.

Saknar du Rederiet ibland?
Nej, inte direkt, det gör jag nog inte. Jag kan sakna att få göra så mycket i TV och film för det får jag inte göra så ofta. Jag är en sådan som man bara använder på scenen egentligen och jag skulle jättegärna vilja göra mycket mer på TV och på film så det kan jag sakna, Kontinuiteten att få jobba framför kameran hela tiden.

Träffar du någon av de andra skådespelarna som medverkade i Rederiet ibland?
Ja, jag känner… Det är ju en ganska liten bransch så jag känner en del av dem redan innan. Patrik Bergner, Rikard Bergqvist… Per Graffman och jag, vi var ju… han spelade falska Peter Henson. Vi har ju spelat ihop på scen efter det flertalet gånger och vi känner varandra. Vissa känner man till, vissa är bekanta och vissa är man god vän med.

Fanns det någon som du inte ens visste vem det var?
Som fanns med i Rederiet?
Ja.
Nej, det tror jag faktiskt inte.
Hade du någon favoritkaraktär bortsett från dina egna karaktärer?
Nej, jag tror inte det. Nej, jag var nog så uppfylld av mig själv och min karaktär.

Du spelade en del mot Lotta Karlge, hur var det att spela mot henne?
Ni hade ju en del romanser som rollkaraktärer.
Sådant där tänker man inte på. Vi hade jättekul när vi jobbade. Vi jobbade väldigt lätt ihop. Sådana här romantiska grejer, det blir ju… Om du ska ta om den där pussen eller den där kramen femtioelfte gången från en annan vinkel och sedan en vinkel till och så är det tjugo personer runt omkring dig, en står med en bom, en står med en lampa, en står med en liten vit kudde för att det ska se lite bättre ut i ansiktet. Då tänker du inte direkt på att det ska vara mysigt direkt. Det är verkligen jobb bara.

Jag förstår, man får stänga av känslorna.
Man lånar känslor för att få det att bli bra naturligtvis för man inte riktigt ljuga i bilden så där men däremot så… Det blir på ett annat sätt, det är det som är speciellt med att vara skådis med att använda känslor. De känslor som ni har använder vi, fast framför folk för att liksom berätta någonting.

Hur tror du att stödet för Rederiet hade varit om det hade gått idag?
I och för sig så tror jag att det skulle kunna bli en ny bom igen med såpa faktiskt. När det tog slut var det precis lagom alltså för då hade det varit en trend i tio år med såpa, jättemycket. Sedan kom det här med dokusåpor och den biten, reality, men nu har väl det liksom börjat tjäna sitt syfte tror jag så nu är folk trötta på det istället. Nu kanske det kommer såpa igen.

Visste du att Uno Kronkvist hette Uno Kronstedt i de första 30 avsnitten?
Nej, det hade jag ingen aning om.

Det var så här, jag läste på Internet för några månader sedan om varför. Det var så här att när de hade skrivit manus och rollkaraktärerna… Så när Rederiet hade visats i några avsnitt så var det en, jag vet inte om han var domare eller åklagare eller försvarsadvokat, men han hette Uno Kronstedt som hotade… Han tyckte absolut inte om att karaktären råkade heta så han hotade med stämning om de inte ändrade på namnet.
Ja, ja, ja.

Händer det att folk känner igen dig när du är ute på stan?
Det händer nog fortfarande, även om det inte händer så ofta som strax efter Rederiet. Det var kanske… Tre år efter Rederiet var det fortfarande ofta – jag bodde då i Stockholm - som man sprang på folk som hälsade på Peter Henson fast de efter några minuter fattade att jag var en skådis: och vad hette han då? De kände Peter Henson men de kände inte mig. Sedan droppade det där av men man märker nu när Wallander gick, så dagen efter märkte jag att folk gick i Coop-butiken och tittade lite extra. Jag tror inte att folk alltid är riktigt medvetna om var de har sett mig. Det är mer att de tittar och känner igen ansiktet men kanske inte kommer ihåg var.