Christopher Lundgrens webbsida

 

Till startsidan	Till Musikarkivet (klassiskt)	Musikarkivet (start)
Till föregående sida	Till Musikarkivet (info)	Till Musiksidan
Till Musiksidan	Om populärmusik	Länkar

Komponerar egen musik

Den klassiska musiken har som sagt kommit mig nära och jag lyssnar ofta på klassisk musik. Vad jag inte har gjort lika länge är att komponera egen musik. Det började så här. Omkring oktober, november 2005 lekte jag med ringsignalerna på min mobiltelefon och lyssnade då på en signal med filnamnet cirkus.mid. Signalerna var alltså skapade som midi-sekvenser, ett slags ljudformat som man kan använda på datorer. Så jag startade Internet och gick in på www.altavista.se, där jag klickade på ljud/MP3 och skrev in namnet cirkus.mid som sökord. Jag fann flera träffar och på en av träffarna, eller sidorna, som innehöll en ljudfil med namnet cirkus.mid fanns även en länk som ledde till en nerladdningsbar fil till ett dataprogram där man kunde komponerade musik.

Jag laddade ner programmet, NoteWorthy Composer som det heter, där jag testade med olika funktioner och försökte lära mig hur man använde programmet. Det såg ut som ett ordbehandlingsprogram och man skrev i noter och kunde därefter provlyssna på det man hade gjort. Jag skapade en ljudfil med instrument som piccoloflöjt, oboe och cembalo. Efter ett tag hade jag gjort tre filer, sedan tre till med samma instrument. Därefter använde jag mig av lite andra instrument och då också av stråkar, fast det låter väldigt oprofsigt tycker jag nu förtiden, och tillslut hade jag skapat sju musikstycken med tre satser i varje stycke.

Sedan spelade jag in ljuden i Windows mediaaudio-format och brände ner filerna på en CD-skiva. Strax därpå skapade jag ytterligare en CD-skiva men de nya kompositionerna hade fler instrument. Jag hade Bachs brandenburg-konserter i huvudet då och Bach använde ju sig av många instrument så jag använde mig också av flera instrument som trumpet, fagott, oboe, violin och cembalo. Det blev sex stycken som jag kallade för Jessica-konserter, dels att Bach fanns med i huvudet och dels att jag kände flera personer som heter Jessica som jag dedikerade dessa stycken till.

Efter det tog jag en paus från skapandet av egen musik, jag lyssnade bara på den ibland och på annan musik förstås. Men i december 2005 kom jag igång med komponerandet igen och skapade en tredje CD-skiva med musik. Denna gång hade jag upptäkt att det lät bättre om man använde sig av två rader med stråkar istället för en rad.

Nu idag har jag förbättrat ytterligare men då var det bra med stråkarna och de andra instrumenten. Det blev fem stycken med fyra satser i varje stycke, några med violin, flöjt, blockflöjt och cembalo, och ett stycke för bland annat trumpet. Som inspiration hade jag Telemanns konserter som har mönstret långsam sats, snabb sats, långsam sats och snabb sats och tredje satsen med annan tonart. Jag kallade det hela för Strong feelings och jag valde det namnet på grund av att jag var olyckligt kär för stunden.

I januari 2006 hade jag börjat med ytterligare ett tema. Då handlade det om musik för diverse instrument och stråkar, nu ännu lite bättre ordnat. Jag kallade dessa stycken för kompiskonserter och tillägnade styckena för mina nära kompisar. Samma grej har jag också gjort med vissa personal på diverse ställen där jag har haft kontakt, exempelvis skolan och stadsbiblioteket.

Sedan har jag komponerat tjugofyra stycken för piano. Jag höll egentligen på med dessa stycken parallellt med kompiskonserterna och varje stycke går i varsin tonart, ett stycke för varje tonart alltså. Samma sak har jag gjort med tjugofyra stycken för klarinett där varje stycke har sin tonart. Klarinettstyckena finns också som version för panflöjt, egentligen en bonusgrej som jag tog med på samma CD-skiva som originalstyckena. Bonusarna är bara ett instrumentbyte och ingen traskiption och det skulle bli en annan klang med panflöjt om man bara spelade rakt av.

Men efter flera kompositioner har jag haft en massa tankar och funderingar på hur de stora kompositörerna egentligen skrev sina verk. När jag har skrivit musik har jag ju enbart gjort det via datorn och eftersom jag inte har någon musikutbildning eller gått i musikskola kan jag inte spela så mycket själv. Visst, jag kan spela några enkla sånger på piano och några grejer på gitarr och elbas men att spela efter noter eller höra musik och sedan spela den själv kan jag inte. Jag förstår visserligen notsystemet litegrann så jag kan skapa melodier och sedan sätta in en så kallad keysignature, sätta ett tecken för önskad tonart.

Jag har gjort så med samtliga verk och när jag gör så utan att skriva speciella akord eller höja eller sänka vissa toner låter det för enkelt. Det låter ungefär som om man bara spelar på de vita tangenterna på ett piano, för så har jag provat att spela på piano förut. Eftersom jag inte kan reglerna exakt för vilka toner som ingår i de olika tonarterna och bara använder keysignature har jag inte heller lärt mig likheterna och olikheterna mellan olika tonarter. Det som däremot är lätt är tonarterna C Dur och A Moll, då spelar man enbart på vita tangenter, alltså i rena dur- och mollskalor. C Dur och A Moll kallas för parallelltonarter och använder samma toner men mycket mer än det kan inte jag.

Jag jämförde mellan en av mina kompositioner för piano och turkish rondo från Mozarts A-durssonat för piano genom att öppna musikprogrammet och öppna de två kompositionerna. Då såg jag skillnader, vissa toner var höjda, de hade korsförtecken, men jag förstod inte sambandet, jag såg inget mönster. Jag provade att ta bort några av de höjda tonerna från Mozarts verk och gjorde så att de var heltoner och då lät det ju konstigt.

Kanske jag har lärt mig och kanske kan spela ett stycke direkt när jag hör det, att spela det på piano långt efter att den här boken är tryckt. Men jag är ändå ganksa nöjd med vissa av pianontyckena och det som jag var mest nöjd med när det hela var nytt var klarinettstyckena. Det blev alltså bättre resultat av soloverken än av de verk som innehöll flera instrument. Även fast det låter väldigt enkelt och tråkigt så blev vissa stycken ganska bra.

Som sagt, i framtiden kanske det händer grejer. För jag har en kompis som spelar klarinett så jag skickade över klarinettstyckena till honom så att han kunde skriva ut noterna. Så nu har han övat sig på en del av styckena och vad jag har hört har hans familj mest uppskattat ett stycke i G Moll, ren mollskola, och det råkar också vara en av mina egna favoriter.

Det stycket skulle egentligen vara klarinettstämman i mellansatsen till en av mina så kallade kompiskonserter, ett stycke som jag tillägnade honom. Jag upptäckte dock att det lät bättre som solo och på den vägen började jag att komponera de tjugofyra klarinettstyckena. Dem plus mina andra kompositioner från den tiden är enkla utan hermoniska eller melodiska mönster, enbart rena dur- och mollskalor.

Man får väl se hur det blir i framtiden, vad som händer med mina egna kompositioner. Om jag skulle gå i någon musikskola och lära mig att komponera och kunna alla noter och tonarter i huvudet. Att spela på gehör, alltså att spela direkt när jag hör en låt. Om jag hade mer kunskaper skulle jag lätt komponera mängder av musik för olika instrument. Jag skulle dessutom förnya mina gamla kompositioner och göra musiken mer proffisionell och varierad.

Jag skulle skriva i diverse tonarter och inte göra som kompositörer har gjort det senaste århundrandet, att skriva i tolvtonsteknik och osammanhängande toner och kombinationer. Möjligtvis skulle jag skriva några enskilda satser på ett modernt sätt men i övrigt skulle jag skriva musiken som den lät på 1700- och 1800-talet.